Hur kommer det sig att när man vill prata ut om ngt vill folk inte veta av en för de inte orkar lyssna på ens elände elle låtsas tycka synn om en för att man tydligen är så självupptagen, jag har iinga problem i lyssna inte heller o prata men vrf vill ingen hjälpa en? 

även om jag pratar med kompisar mer eller mindre varje dag, så har jag aldrig kännt mig mer ensam än vad jag gör nu...och allt tack vare honom...